Lagotto romagnolo

Rasbeskrivning från Svenska Kennelklubben

Historik

Lagotto romagnolo (lago = sjö) härstammar från Romagna i nordöstra Italien. Rasen finns omnämnd tidigt. Den användes av fiskare i sumpmarker och floddeltan som vattenapportörer vid jakt. När utdikningarna av Italiens sumpmarker gjordes fick lagotton, med sin utmärkta vittringsförmåga, en ny uppgift; att nosa upp den eftertraktade tryffeln. Rasen höll på att dö ut efter andra världskriget men rekonstruerades under 1970-talet. Rasen godkändes av FCI 1995.

Användningsområde

Lagotton är en grävande tryffelhund och bra sällskap. Den är aktiv och lättlärd vare sig det gäller promenader, lydnad, spår, sökarbete eller agility. Rasen är inte någon vakthund, men kan larma om det kommer främlingar.

Hälsa

Rasen ingår i SKKs hälsoprogram för höftledsdysplasi, HD, där föräldrarna ska ha känd HD-status före parning. Rekommendationer för avel finns hos rasklubben för att uppmärksamma problem som förekommer, bland annat ögonsjukdomar. Vissa individer drabbas av öronbesvär. Ofta är den rikliga hårväxten i hörselgången en bidragande orsak till detta och ägaren måste vara uppmärksam och regelbundet göra ytterörat rent från smuts och hår.

Egenskaper / Mentalitet

Lagotto Romagnolo har stor fallenhet för sökarbete och ska inte låta sig distraheras så lätt. Den ska vara lättlärd, arbetsvillig och mycket tillgiven sin ägare. Rasen är känd för att den är vänlig mot andra hundar. En väluppfostrad hund trivs med barn och ungdomar och fungerar i kontakt med andra djur.

Storlek och utseende

 Rasen ska ge ett kvadratiskt intryck och är liten till medelstor. Den ska ha en robust konstruktion och rustikt utseende utan överdrifter. Rastypiskt är den kompakta, ulliga och krulliga lockiga pälsen som är tätt lockig över hela kroppen, mindre lockigt på huvudet, öronen, mustascherna samt skägget. Färgen är smutsvit enfärgad eller vit med bruna eller orange fläckar, orange- eller brunskimmel, enfärgat brun eller orange med eller utan vitt. Tanteckning är tillåtet. Mankhöjd för hanar är 43-48 cm och tikar 41-46 cm. Vikt för hanar är 13-16 kg och tikar 11-14 kg.

Pälsvård

 Pälsen ska vara ullig, krullig, funktionsduglig med grov ytstruktur. Ovanpå den tjocka underullen finns lockig päls. Valppälsen kan behöva klippas ner vid cirka 6 månaders ålder så att den smutsavstötande vuxenpälsen kan växa fram. Pälsen behöver vårdas regelbundet och tovas ur. Den vuxna hundens päls är mycket ändamålsenlig om den klipps regelbundet. Pälsen ska inte vara utkammad. Hörselgången måste regelbundet kontrolleras och eventuellt rensas från hår och rengöras så att dålig lukt eller hudrodnad inte uppkommer.

Övrigt

Den svenska rasklubben bildades år 2000. Klubben arbetar med att tillvarata specifika rasintressen, med information till uppfödarna i syfte att bevara hälsa, utveckla rasspecifika egenskaper och för att rasen ska komma till praktisk användning. Till hundägare ges information om rasens beteende, fostran, utbildning och vård. Klubben är aktiv och erbjuder bland annat aktiviteter runt om i landet, en klubbtidning och en mycket omtyckt innehållsrik årsbok.